Pricksäkra meningar.

"Det känns som att jag håller på att sprängas inifrån
och när trycket släpper måste jag vara ensam.
Det är inget jag vill utsätta dig för, min älskade vän.
Det går inte längre att kontrollera och det skrämmer mig till vansinne.
Allt som varit instängt så länge kommer nu ut i förödande kraft.
Jag har gått vilse på livets väg, så innan du anklagar mig mer- sätt dig ner och lyssna på mig.
Demonerna kommer om natten och jag vill inte släppa dom lösa.
Men de blir allt starkare och jag har svårt att hålla dom kvar.

Vi måste börja vår resa med att skiljas åt.
Jag vill att du ska vara trygg,
och jag reser utan mål för att få tid att tänka och förstå.
Kom ihåg detta min vän:
Vi föds inte bittra och svekfulla, det är något vi lär oss."


Jag åker för att söka sanningen, få reda på varför,
men det är inte hela sanningen.
Mitt förhållande till dessa resor sträcker sig långt tillbaka i tiden.
Kanske åker jag dit för att ön har en klang av mystik som aldrig upphört att locka mig.
Kanske åker jag dit för att finna något annat,
kanske är det en pilgrimsfärd, etn glömmabort färd,
eller en uppgörelse med mitt förflutna.

Jag reser för att glömma och komma undan, gömma mig och förstå varför.
Och jag förstår fortfarande inte, trots dessa resor och förmodlingen kommer jag bli tvungen att fortsätta mitt sökande,
och kanske ändå aldrig förstå.

Man kan inte fly från sin verkligen för sanningen hinner alltid ikapp.