söndag 17 februari 2008

Vi är olika.

Det går inte att förstå varandra i den här situationen.
Det är omöjligt.
Jag förstår att vi inte kan vara vänner nu.
Men ovänner, ett liv utan dig, kan jag inte tänka mig.


Jag tänker inte be om ursäkt för det jag sa.
Du vet att det inte var så jag menade.

Lyssnar du till ditt hjärta så vet du.
Jag tror du redan vet.
Du känner mig. MIG.
Vart tog du vägen?

Jag måste, måste måste.

Inga kommentarer: