Min vän!

När en nära vän lider så vill man bara ta all smärta ifrån denne.
Om det ändå vore så lätt.
Jag vill inte se mer tårar nu.
Vi är unga och det här hör till våran uppväxt var det nån som sa.
Men det är lika orättvist för det.
När den ena börjar må bättre och känna sig starkare så är det nästas tur för sorg.
Det spelar ingen roll vad jag säger, för jag vet själv hur det känns och att inga ord biter på en när man befinner sig i den situationen.
Det enda man kan göra är att visa att man finns där och man förstår.

Alla är vi olika och tacklar det på olika sätt.
Det finns därför inget rätt och inget fel.

Vad är det som händer!?