Dat var länge sedan jag skrev.
Det har inte riktigt funnits tid.
Nu tar jag mig tid för sjutton!
Liam har precis somnat i sin babysitter.
I fredags blev han sex veckor!
Sex underbara sådana!
Alla mammor har sagt det, och jag säger detsamma.
Hur kan man älska någon så mycket!? Och på så kort tid!?
Mitt liv känns rikt, rikt på kärlek.
Min fina pojke.
Vardagen består av att se till så han äter bra, byta kiss och bajsblöja, hålla honom nära, pussa på honom en miljon gånger (och aldrig få nog), gå på promenader och träffa vänner och bekanta!
Det blir mycket grillning i Ärla med Mickes familj och mamma är galen i Líam så där är vi en hel del.
Det enda "jobbiga" är sömnbristen.
Än så länge är han för liten för att sova en hel natt utan att äta.
Men han börjar sova längre och längre perioder så jag ser ljust på det hela!
Kilona börjar förvinna från kroppen men en liten kula är kvar på magen. Den är degig och dallrar vid förhastade rörelser, illa! Så mycket pizza och skit som jag och micke stoppar i oss så förstår jag ju om den aldrig försvinner.
Igår var vi på tunapark och shoppade, vår lilla familj, hihi.
Vi käkade på Max och på kvällen blev det pizza, ni hajjar!?
Fii fan!
Nu måste jag hänga tvätt innan Liam vaknar!
Hoppas allt är bra med alla.
Jag tänker på er!
