måndag 29 september 2008

Jag

Jag kan inte förstå att jag kommit tillbaka till det här.
Det var som att allt runt omkring mig slutade att existera och jag älskade det.
I helgen har verkligheten hunnit ikapp mig, och den svider mer än någonsin.
Jag orkar inte alltid vara stark. Men jag kan heller inte gråta.
Vad är det med mig!?
Man väljer inte vilken familj man föds inom.
Man har inget val.
Ovetandes om något så blir man bara till.
Jag valde inget av det här men det kom så fint till mig ändå.
Hur kan du vara så hemsk?
Hur kan du!?

Jag känner mig tom.
Hur ska jag någonsin kunna släppa in någon när det finns så mycket ondska runtomkring.
Ingen ska behöva gå igenom det här.
Ingen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tänker på dig!

Anonym sa...

All kärlek till dig Evelina! Vi är aldrig längre än ett telefonsamtal bort!