Pricksäkra meningar.

"Det känns som att jag håller på att sprängas inifrån
och när trycket släpper måste jag vara ensam.
Det är inget jag vill utsätta dig för, min älskade vän.
Det går inte längre att kontrollera och det skrämmer mig till vansinne.
Allt som varit instängt så länge kommer nu ut i förödande kraft.
Jag har gått vilse på livets väg, så innan du anklagar mig mer- sätt dig ner och lyssna på mig.
Demonerna kommer om natten och jag vill inte släppa dom lösa.
Men de blir allt starkare och jag har svårt att hålla dom kvar.

Vi måste börja vår resa med att skiljas åt.
Jag vill att du ska vara trygg,
och jag reser utan mål för att få tid att tänka och förstå.
Kom ihåg detta min vän:
Vi föds inte bittra och svekfulla, det är något vi lär oss."


Jag åker för att söka sanningen, få reda på varför,
men det är inte hela sanningen.
Mitt förhållande till dessa resor sträcker sig långt tillbaka i tiden.
Kanske åker jag dit för att ön har en klang av mystik som aldrig upphört att locka mig.
Kanske åker jag dit för att finna något annat,
kanske är det en pilgrimsfärd, etn glömmabort färd,
eller en uppgörelse med mitt förflutna.

Jag reser för att glömma och komma undan, gömma mig och förstå varför.
Och jag förstår fortfarande inte, trots dessa resor och förmodlingen kommer jag bli tvungen att fortsätta mitt sökande,
och kanske ändå aldrig förstå.

Man kan inte fly från sin verkligen för sanningen hinner alltid ikapp.

Min vän!

När en nära vän lider så vill man bara ta all smärta ifrån denne.
Om det ändå vore så lätt.
Jag vill inte se mer tårar nu.
Vi är unga och det här hör till våran uppväxt var det nån som sa.
Men det är lika orättvist för det.
När den ena börjar må bättre och känna sig starkare så är det nästas tur för sorg.
Det spelar ingen roll vad jag säger, för jag vet själv hur det känns och att inga ord biter på en när man befinner sig i den situationen.
Det enda man kan göra är att visa att man finns där och man förstår.

Alla är vi olika och tacklar det på olika sätt.
Det finns därför inget rätt och inget fel.

Vad är det som händer!?

Jag saknar det!

Jag saknar er alla människor som jag lärt känna under mina år på Rhodos.

Får en klump i magen när jag tänker på er!

De flesta av er kommer jag träffa under våren o sommaren.

Vissa av er, hela säsongen!

Mattias, min absolut bästa på alla sätt och vis.

Michaela. Minnen lever kvar.

Tobias. Tokigaste. Men värd.

Natta. Min lilla lilla plutt.

Samsey och Danne. Mina pelampungs!

Jojje och Vasse. Sjuka människor! :)

Sist men inte minst. Christian och Anders. Som alltid finns här för mig. Ni är guld värda mina hjärtan!

Alla roliga workers!!!!

Jag saknar no name. Hur jobbig Fourtis än kan vara.

Känner mig fri och behövd där.

Jag saknar maten, värmen, poolen.

Daisey, allas egen mamma!

Alla rhodos ikoner!

Spriten!

Sammanhållningen.

Allt.

Jag, Camilla, och Nicklas!

På två timmar hann vi med att leka alldeles för många "20fingrar"som blev att
dricka alldeles för fort. Resultatet av hur man såg ut (eftersom man trodde sig vara värsta bejben) såg jag precis på bild.
Aj, den sved! :)
Det bästa med allt är ändå kvällen i sig!
Jag hade hur roligt som helst med er och hade inte en tanke på något annat!
Jag älskar er mina mongovänner! :)

Ps: En annan rolig händele med kvällen var att Hannas mamma Inga-Lena även var på Grappa! Hur kul som helst ju.
-Hanna, hon vill också hälsa på mig och Nicklas på Rhodos men kommer nog veckan efter så du slipper skämmas!!! :)

Tre kort som får passera (med viss tvekan)


Och...
Jag kanske är lite konstigt. Men jag är glad.
Hmm.... :)

Vi.

Det är sjukt hur Vi bara kan låtsas som ingenting.
Men det funkar för mig.
Så länge du är dig själv.
Vårt samtal igår gjorde mig bara ännu mer stark.
Det var bra att vi pratade.
Vi är för speciella för att bråka, för att kasta iväg allt.
För mig kommer Vi alltid vara Vi.
Bara inte längre på samma sätt.
Du är en av mina bästa vänner, och den vänskapen är vädefull för mig.
Jag kände det igår.
Du är bara min vän nu, men en speciell vän!
Tiden för oss tillbaka till varandra.
Men inte det sättet vi en gång var.

Jag hoppas du förstår mig nu och framöver.

Den dagen då det verkligen gäller.
Du kan inte stöta bort mig då.
Det har du ingen rätt att göra.

Nu har jag satt punkt.
På riktigt.

Vi är olika.

Det går inte att förstå varandra i den här situationen.
Det är omöjligt.
Jag förstår att vi inte kan vara vänner nu.
Men ovänner, ett liv utan dig, kan jag inte tänka mig.


Jag tänker inte be om ursäkt för det jag sa.
Du vet att det inte var så jag menade.

Lyssnar du till ditt hjärta så vet du.
Jag tror du redan vet.
Du känner mig. MIG.
Vart tog du vägen?

Jag måste, måste måste.

Vänner!

Jag har varit tyst om det privata ett tag nu, både här och via samtal och sms.
När man befinner sig någonstans mitti så kan det vara svårt att reflektera och berätta.

Jag uppskattar den här tiden tjejer!
Det känns som att den senaste tiden har varit jobbig för de flesta av oss.
Men känner ni som jag att det hela fört oss mycket närmare varandra!?
Vi har fått chansen att visa att vi bryr oss, att vi verkligen finns här för varandra.
Era ord har hjälpt, på många sätt och vis.
Stort tack fina Camilla, Hanna, Tove och Josse!

Bahar och Charlotte, ni är underbra!

Jag mår bra nu.
Hade vårkänslor i hela kroppen idag.
Jag om någon borde ju inte ha det nu liksom.
Hmm. :)

Jag är jag igen, mitt gamla jag!

Ps: Fortfarande rökfri.

Konsten att sluta röka!

Snart var det hela 54 timmar sen som jag rökte min sista ciggarett. Fattar ni!?
Jag är ett nervvrak. NERVVRAK!
Ni skulle se mig nu! (eller nej, tar tillbaka, ingen ska få se mig på flera år!)

Jag ringde och hetsade hit min bror, "skynda skynda Sebbe, snus kanske hjälper".
Fem minuter senare tuggade jag, i princip, i mig snuset. (lössnus)
Ni vet som Sune gjorde i "Sunes sommar" !?
Jag ska ringa Sune och fråga hur det smakade för honom!


Jag har panik i hela kroppen! PANIK!
Det enda jag vill är att ta på mig morgonrocken, gå ut på altanen och tända på en gotte-cigg!¨
Känna lungnet i min kropp, ringa ett samtal och bara GOTTA mig.
Men nej.
Jag äter mig smällfet istället, skitbra idé!
Jag vägde mig i förrigår.
Om jag inte går upp mer än tre kilo på en vecka så är det nåt som inte stämmer ( Redan två kilo tyngre liksom)
Jag vill inte bli STOR.

Jag som blir hyper bara jag missar stängningsdags på Hemeköp och blit utan chips och dipp för kvällen.


För att klara detta:

* Jag stoppar in ett tuggummi i munnen, fem minuter senare byter jag. (Tills påsen tar slut)
* Jag brer en macka, massa pålägg, moffar i mig den och brer en ny. (Tills brödet tar slut, det
goda)
* Jag äter snus. ( Se ovan)
* Jag dricker massa cola och fanta.
* Jag äter frukt (Brukar vanligtvis hända två gånger per år)
* Jag dricker mjölk (Det var minst fem år sedan det hände)

Hur länge klarar jag?
Någon som vågar sig på en gissning?

If you are gone..

I think I've already lost you
I think you're already gone
I think I'm finally scared now
You think I'm weak
I think you're wrong
I think you're already leaving
Feels like your hand is on the door
I thought this place was an empire
Now I'm relaxed
I can't be sure
I think you're so mean
I think we should try
I think I could need this in my life
I think I'm scared
I think too much
I know it's wrong
It's a problem
But I'm dealing

If you're gone maybe it's time to come home
There's an awful lot of breathing room but I can hardly move
If you're gone baby you need to come home
Oh
Come home
There's a little bit of something me in everything in you

I bet you’re hard to get over
I bet the room just won’t shine
I bet my hands I can stay here
I bet you need more than you mind
I think you're so mean
I think we should try
I think I could need this in my life
I think I'm just scared that I know too much
I can't relate and that's a problem
I'm feeling


Jag har lyssnat på låten säkert fyrtio gånger idag. Om och om igen.
Jag vet vad jag måste göra, men det är svårt.
Förlåt mig, men jag ger upp.
Jag kryper in i mitt skal nu.

Helgens pokerbravader!

Det känns som att mitt liv bara består av poker just nu!

Jag drömmer till och med om det.

Inatt drömde jag att jag badade i marker.

Så fort jag, mamma och Sussi får tid över så åker blindsen fram!

Idag gick vi dock för långt!!!!

Vi var med min syster Bella som har gymnastik på måndagar.

För att förgylla den timmes väntetid som var så plockade vi självklart fram markerna och kortleken!

Fatta att detta skedde på vilsta raststuga, där folk värmer sig eller fikar!!

Vi är ju för mycket!

Äggklockan fick dock stanna hemma!

Fredagens pokerkväll var riktigt nice!

Efter ett tons chips o dipp-ätande drog vi äntligen igång med spelet.

Inte för att leka "allanballan" men jag var kvällens mästare! :) Punkt slut! Haha..

En av bilderna visar hur cool jag kände mig efter alla potterna jag kammat hem! :P

Nu är jag inte bara beroende av kaffe, cigg, cola, chips och dipp.

Nu kan vi konstatera att pokern deltar i gänget "bitare på evelina"

Stackars mig. Jag är sjuk!

ven