Charlotte!

Jag har precis blivit avsläppt av Charlotte.

Jag sitter här med den största klumpen i halsgropen.

Jag är dålig på att säga hejdå.

Hela jag fylls med så mycket känslor och öppnar jag då munnen så kommer tårarna.

Jag är dålig på att visa mig ledsen.

Så jag håller tyst.

Nu är jag ensam, nu kan jag gråta.

Nu gör det ont i hela mig.

Så ont.

Det är lätt att själv vara den som åker iväg.

Jag är inte van vid det här.

Jag vill att du ska åka till ditt älskade Rom och få den bästa tiden någonsin.

Samtidigt vill jag att du ska stanna här och följa med mig på allt det jag planerat.

Det är dock inte så det fungerar, det vet jag.

Du är en underbar människa Charlotte.

Hur ska jag klara mig utan dig vid din sida!?

Jag älskar dig.