Nu får ni tycka synd om oss! :)

För alla er som undrat vart jag tagit vägen så ska jag berätta hur mina senaste veckor sett ut.(om ni orkar läsa) Ni kommer inte bli avundsjuka!
Här har det spytts, spytts, och sprutat från alla håll och kanter rent ut sagt!
Det började med att Liam fick maginfluensa för lite över två veckor sen.
Det var första gången vår lilla vän blev sjuk och det kom som en ren mardröm.
Han satt och åt och när han var klar kom allt bara upp igen, och allt han ätit tidigare under dagen likaså.
Vi blev rädda, förstod ju intenting.
På kvällen hände samma sak så vi ringde rådgivningen och där blev vi ännu mer uppskrämda. Eller iaf jag.
Vi hade ju börjat ana att det var magsjuka han drabbats av och tänkte bara kolla av lite men eftersom han inte hade feber så tyckte rådgivningen att vi skulle åka till akuten, det kunde vara infektion någonstans i magen eller något så illa.. PANIK i mig. Jag blir ett riktig psyk när jag blir stressad och rädd. Speciellt när det gäller Liam. Vi åkte iaf upp och efter tre timmars väntande under natten fick vi äntligen träffa doktorn.
Hon undersökte Liam i några minuter och sa att han har ett virus, kommer få diarré, och sedan bli bra igen.
Helt lugn och stilla sa hon det här. Jävla pucko på rådgivningen då! Visst, dom måste ju utreda allt som går att utreda men skrämma upp en sån liten mamma som mig på det viset!???
Allt löpte på precis som doktorn sagt. Han fick även feber så det var en riktig magsjuka han hade åkt på.
Det höll i sig i en hel vecka och då förra helgen när han var så gott som frisk igen var jag bra slut.
Vi åkte end till Surahammar för att komma bort och komma tillbaka till någon slags verklighet.
Livet under förra veckan började sakta bli sig likt igen men så kom tordagen och Liam satt och åt. Precis som förra gången åt han upp allting. Jag hann titta bort och duka av tallriken och hann bara vända mig innan ALLLLLT kom upp igen.
Ni kanske kan tänka er vilka tankar som for genom mitt huvud just då!? Jag ville bara lägga mig ner på golver och gråta. Men nej, nu är det jag som är mamma, inte barnet, så det var bara att ta fram moppen och hämta de nya krafterna!
Denna gång spydde han inget mer men det kom från de andra håller destu mer istället.
På torsdagsnatten sprang Micke upp på toa och spydde, spydde och spydde och på lördagsmorgonen var det min tur att bli sjuk. Som tur var mådde både Micke och Liam bättre då så jag fick vara det lilla barnet alldelels ensam.

Nu har vi väl varit sjuka tillräckligt va!?
Idag tog vi oss ut på en promenad alla tre och det kändes bra. Det var ett snabbt virus denna gången.
Imorgon kan Micke jobba igen och livet kan åter igen gå tillbaka till det normala!!!

Det var nog allt för mig denna gång :)