fredag 27 februari 2009

Solen.



Det är nästan skrämmande vad solsken kan göra!
Jag tittade ut imorse och det var grått och snöigt.
Kände mig genast bara deppig, men efter några timmar tittar ju solen fram och vipps så sitter jag här och ler.
Dessa tidiga vårdagar får mig att tänka på i fjol, i ungefär samma tid.
Underbart var det!
Solsken får mig även att tänka på en annan sak. Rhodos.
Jag kommer sakna det i vår och sommar, utan tvekan.
Men jag väntar på något större, något som redan betyder mer för mig än någonting annat.
Sakna måste man få göra.
Minnen är det vinaste man kan ha.
Rhodos rockar vidare, utan mig.


1 kommentar:

Anonym sa...

Rhodos rockar aldrig utan oss, bara töntar kvar ;) O d finns alltid kvar, vi återkommer tillsammans :) Och många gngr, Även när vi är i vår 40års kris o fortf vinglar på bargatan! Haha!