Eskilstuna stad

Jag är hemma.
Jag vet att det kommer bli jobbigt, på alla sätt och vis, men jag är beredd att ta det!
Vad är pengar om man inte trivs?
Vad är känslan att vara borta värd när känslan av att vara hemma väger tyngre?
Jag kanske är naiv och mer svag än någon annan just nu.
Det har jag också rätt att vara!!
Jag slutar lyssna när det till slut bara handlar om det ekonomiska.
När jag som person inte får plats i mönstret, när min sorg inte räknas och allt annat är viktigare.
Men förstå! Inget är viktigare än det här! Inget!
Nej, jag har ingen lust att komma tillbaka och slita!
Mina sår är inte läkta.


Idag har jag ett stort, svart hål inom mig.
Jag känner mig tom.
Men det är över nu!

Tack Camilla, Charlotte, mamma och Jimmy!