År 2008 har inte riktigt startat som jag ville.
Det har varit en kraftig motvind och jag har många gånger bara velat följa med stormen, iväg!
Men det kan väl inte finnas mer motstånd nu?
Visst är det nu det vänder?
Jag är tömd på tårar, jag är tömt.
Det är lustigt, men jag vet inte jag känner inom mig just nu. Helt ärligt så vet jag inte.
I början blev jag kall. Min hjärna la av. (mer än vanligt)
Sen fick jag panik.
Tillslut kom lugnet.
Jag bygger ihop, innifrån.
Vi lovar ingenting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar