Min familj!

I närmare sex år har en familjemedlem saknats hos oss. Vi har aldrig direkt pratat om det öppet. Det har gjort för ont att veta att vi inte varit fulländade.
Under min tid här har bilden där hemma förändrats.
Min bror är tillbaka!
Mamma och Sebastian är sams och vi är äntligen en familj igen!
Det tar tid för sår att läka, kanske läker dom aldrig helt. Men de går att bearbeta. Bara man gör det tillsammans!

Tack. Ni förstår nog inte hur glad jag är!



Lördagens julbord var så grymt kul! Över all förväntan!
Hur stort som helst.
Och mina norska idoler uppträdde på scen. Gissa om jag skrek!?
Då "Idyll" framfördes så kunde resten av kvällen få bli precis hur den ville!
Sedan bar det av till hotell Plaza där chefen hyrt rum!
Självklart ska man vara med som sista man! Så när folk började droppa hemåt så kände jag mig på topp!
Kvällen svslutades på en liten bar med chefen Netha såklart, och två till anställda!
Halv sex var jag hemma i vårt hem på Torshov!

Vilken kväll!


"Det var solnedgang! Det var latter det var sang! Det var sommerfri. Det var sjø og magi! Det var deg og det var meg. Det var minner som aldri vil dø. Det var evighet og en sol som farga himmelen rød!
Det var øl, berusende ord, det var sommer det var sol. Det var hjerter i brann, blikkstille vann, alt på denne jord. Og det var kjærlighet. Ja, det var kjærlighet, og minner som aldri vil dø, en sol som farga himmelen rød - Idyll! Sommer'n var på hell. Dette var siste kveld. Vi lå på rygg, jeg følte meg trygg men frøs litt likevel! Vi lå og så på stjernene og hørte på sangen fra ternene. Vi visste begge hvor det bar og at vi aldri skulle glemme hvordan det var! Det var øl, berusende ord, det var sommer det var sol. Det var hjerter i brann, blikkstille vann. Alt på denne jord. Og kanskje en dag vi sees igjen, vi stopper og prater og du blir med meg hjem. Så ser vi med tiden hva som skjer mens vi tenker tilbake på minner og ler, Idyll"