I´m amost still alive!

Halvt levande, halvt död.. typ.
Länge sen jag skrev här.
Det blir ju bara massa negativa tankar liksom, och det är ju inte kul att läsa.
Jag ska försöka vara possitiv!!

Nu har midsommar hunnit passera.
Michael och jag spenderade den dagen ute på landet, i Ärla närmare bestämt.
Det var en bra dag, utan värkar, och med massa god mat och dryck!
Jätte kul att lyssna och titta på Mickes far och farbror hela kvällen när de blev runda under fötterna! :)
Vi sov kvar där och det var mysigt.

Nu i veckan har det värkt, slutar värka, börjat värka, slutat och aa, ni förstår.
Det är nog det som är det absolut jobbigaste med det här nu, att bli lurad av sin egen kropp.
Detta är nog enda gången i livet då jag faktiskt blir glad av att känna amärta,. för att sedan bli ledsen och gråtfärdig när det inte vill göra ont mer.
Man blir som ett phsyko rent ut sagt!

Det spelar ingen roll hur mycket eller lite man håller i gång. Barnet bestämmer själv när den är redo.
Så hör vår bön lilla du, kom ut NU! :)